Duellanten och rättvisan. Duellbrott och synen på manlighet i stormaktsväldets slutskede

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I denna bok utforskas den rättsliga hanteringen av duellbrott som ärekränkningar och dueller med dödlig utgång under stormaktsväldets slutskede. Med inspiration från New Cultural History och teorier om manlighet och våld analyseras lagtexter, rättsfall, prästers och rättslärdas skrifter samt anklagade duellanters brev och nådeansökningar. Studien fokuserar på hur den rättsliga diskursen kring duellbrott var sammansatt av olika kulturella normer och värden och hur gränser drogs mellan rättfärdigt och orättfärdigt våld inom denna diskurs samt vilken syn på manlighet som förmedlades. I sin argumentation brukade de olika aktörerna sin tids diskurser och värden som exempelvis religionen, rättsläran, straffpolitiken, föreställningar om ära och dygd samt i viss mån tidens medicinska uppfattningar om den mänskliga kroppen och hälsan. Avhandlingen visar hur argumentationen kring rättfärdigt respektive orättfärdigt våld framförallt hade sin grund i den religiösa världsbilden och synen på gott och ont samt tidens juridiska tänkande. Den bild av manlighet som framträder i den rättsliga argumentationen visar hur den tidigmoderna manligheten spände över ett brett register, från det mest milda och ödmjuka till det mest militanta och våldsamma. En central aspekt i avhandlingen är synen på heder och ära. Den adliga manliga äran var konstruerad av element ur tidens allmänna moral, genusuppfattning och den adliga ståndsideologin. De underliggande orsakerna till duellbrotten var i allt väsentligt respektlösa uppträdanden mot andra män i det offentliga, ifrågasättanden av en persons militära roll och beskyllningar om lögn och ryktesspridning.