Det beror på hur man tar det. : Kollektiva livsuttryck, individuella livslopp och meningskonstruerande processer i äldres livsberättelser

Sammanfattning: I avhandlingen avvänds livsberättelser som materialinsamlingsmetod för att fånga äldre människors levda erfarenheter. Frågorna som ställs i avhandlingen är: Vilka kollektivt konstruerade livsuttryck uppvisar respondenterna? På vilket sätt förhåller sig det individuellt konstruerade livsloppet till det kollektiva livsuttrycket och hur kan det individuella livsloppet lämpligast representeras? Finns det - och i så fall vilka är de - meningskonstruerande element som respondenterna använt i sina livsberättelser samt vilken betydelse har dessa för respondenternas upplevda välbefinnande? I studien presenteras de socialgerontologiska teorierna övergripande för att positionera avhandlingsarbetet. I studien har totalt sexton individer, nio finländska kvinnor och sju män i den kustnära Kvarkenregionen, deltagit och delgivit sina fritt formulerade livsberättelser.Baserat på det gemensamma mönster som framträder i alla livsberättelser beskrivs detta som livsfaser och olika livsyttryck under respektive livsfaser. De framträdande livsfaserna är: a) barndoms, ungdoms- och skoltiden, b) krigstiden, c) förvärvsarbetstiden och d) pensionärtiden. För respektive livsfas presenteras vilka liknande och åtskiljande mönster -eller livsuttryck - informanterna delger. De tolkade livsuttrycken baseras på vad och hur informanterna berättar om sina liv. Livsfaserna och livsuttrycken utgör grunden för presentationen av en övergripande typologi av hur livsberättelsernas innehåll kan beskrivas kollektivt. Ett mycket vanligt förekommande livsuttryck under pensiontiden är bland annat det som författaren valt att beskriva som ett "rikt liv". I ett avseende bryter detta livsuttryck mot den homogena bilden av, och i viss mån förekommande eländesbilder av, äldre människor. Samtidigt påvisas uttryckligen att den kollektiva bilden - eller typologin - som åskådliggörs alltid förvränger den enskilde individens berättelse. Detta används som ett reflexivt sätt att kritiskt problematisera - och etiskt förhålla sig - till den bild av informanternas livsberättelser som konstrueras i forskningsprocessen.