Bryta upp och börja om Berättelser om flyktingskap, skolgång och identitet

Sammanfattning: Föreliggande avhandling har som syfte att belysa, analysera och diskutera hur unga människor berättar om sina erfarenheter av att tvingas bryta upp från sitt hemland och börja om i ett nytt land under sin skolgång. Åtta unga vuxna, fyra kvinnor och fyra män, deltog i livsberättelseintervjuer kring detta tema. Den teoretiska referensramen innefattar begreppen identitet i det senmoderna samhället, identitet som berättelse samt globaliseringens olika villkor i form av kategorierna turister och vagabonder, där de förstnämnda har tillgång till världen och de sistnämnda stängs ute. Vidare tas upp begreppet livschanser, vilket berör relationen mellan människors mål och ambitioner och deras möjligheter att realisera desamma. Resultatet presenteras dels i en tematiserad del, dels i en del där tre av deltagarnas berättelser presenteras som profiler. Den tematiserade delen presenterar hur deltagarna berättar om att komma till Sverige, om att börja skolan, och om att skapa ett liv här. Huvudresultaten i denna del rör upplevelser av den första tiden i Sverige, språket som en nyckel, skolans roll, familj, vänskap och identitet samt deltagarnas förhållningssätt till dessa aspekter i berättelserna. Ur några av deltagarnas berättelser uttolkas också mer tydliga strategier, och dessa fokuseras tillsammans med identitet ytterligare i den andra resultatdelen genom tre profiler, vilka har benämnts utanförskap som identitet, en kluven identitet och aktivitet som identitet. I avhandlingens diskussion behandlas metodologiska överväganden, därefter vidtar en resultatdiskussion vilken fokuserar på aspekter av uppbrottets konsekvenser i relation till de teoretiska begreppen livschanser, vagabonder, risk/tillit och identitet. Här behandlas också olika verktyg för identitetsskapande i berättelserna samt hur identiteter berättas i materialet. Den övergripande slutsatsen är att det inte är fruktbart att betrakta invandrare eller flyktingar som en homogen grupp. Deltagarna i föreliggande studie liknar varandra i stor utsträckning, och det finns likheter mellan deras berättelser, men de berättar också om skilda erfarenheter, förhållningssätt och identiteter. Detta ger liv åt, och empiriskt grundat stöd för, det slitna uttrycket ”vi måste se till individen”, också när det gäller barn och ungdomar med erfarenheter av att kommit till Sverige som flyktingar.