Sjukgymnasten - vart tog han vägen? : en undersökning av sjukgymnastyrkets maskulinisering och avmaskulinisering 1813-1934

Sammanfattning: Idag är sjukgymnasten oftast en kvinna, men från början var det ett totalt mansdominerat yrke. På 1800-talet var sjukgymnaster adliga eller högborgerliga män, som i regel också var officerare i svenska armén. Sjukgymnastik var då ett vetenskapligt och statligt sanktionerat läkemedel som antogs kunna bota det flesta av dåtidens sjukdomar, allt från scolios, tuberkulos, hjärtsvaghet och gonorré. Anders Ottosson tar i sin avhandling upp sjukgymnastyrkets feminisering och vad som orsakade den ? en spännande och hittills dold historia med inslag av maktkamp och fula tricks. De här manliga sjukgymnasterna hade alla fått sin utbildning vid Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet (GCI, senare GIH, idag Idrottshögskolan ) i Stockholm, en utbildningsanstalt som grundats 1813 av Pehr Henrik Ling ??den svenska gymnastikens fader?. Kvinnor kunde antas till institutet först 1864 men fram till sekelskiftet 1900 var manliga sjukgymnaster ännu i majoritet. Först en bit in på 1930-talet skulle de försvinna helt. Varför bytte då sjukgymnasterna kön ? från män till kvinnor? Här avslöjar Ottosson en våldsam men också väl gömd historia. Förklaringen till fenomenet stod att finna i det faktum att sjukgymnasterna var män, och det var just deras ?maskulinitet? som drev på processen. Tack vara den hamnade de nämligen i ett otal konflikter med läkare, främst ortopeder och professorer vid Karolinska institutet. Parterna slogs om vem som skulle ha tolkningsföreträde. Efter en mer än 80-årig kamp avgick läkarna med segern. Detta hade dock inte varit någon enkel sak. Varken förr eller senare har svenska läkarkåren ställts inför en mäktigare motståndare, aldrig heller inför någon med så vassa armbågar. Anledningen till det jämna styrkeförhållandet var bland annat att man slogs med samma vapen. Båda grupperna framhävde nämligen sin vetenskapliga utbildning och statliga sanktion i kampen. Många gånger användes också fula tricks och i det avseendet var sjukgymnasterna långtifrån oskyldiga. Initialt var det till och med de som var värst. Det är också därför som vi idag inte känner till sjukgymnastyrkets ?manliga? bakgrund. Han var ett mycket obehagligt minne för läkarkåren varför han också skrevs ut ur historien. Det hela gick till och med så långt att en läkarledd statlig utredning från 1929 rekommenderade att män inte skulle få studera till sjukgymnast. I en tid då nästan alla formella och juridiska hinder för kvinnors deltagande i offentligheten hade röjts ur vägen i Sverige fanns det alltså krafter som ville resa ett nytt könshinder ? mot män. Manligt kön hade alltså blivit till en sjukgymnastisk belastning. Förbudsförslaget genomfördes visserligen aldrig men kom i praktiken ändå att drivas igenom. Fem år senare, 1934, omorganiserades nämligen sjukgymnastutbildningen på ett sätt som gjorde att männen helt tappade intresset för yrket. Nästan samtliga förändringar som då kom till stånd hade hämtat sin inspiration från 1929 års statliga utredning. Avsikten var också att få männen att sluta med att vilja bli sjukgymnaster. Det är bland annat av den anledningen som Ottosson har konstruerat begreppet avmaskulinisering. Det var inte kvinnor som skulle in ? det var män och vad dessa representerade som skulle bort.