Common risk factors associated with acute myocardial infarction: Population-based studies with a focus on gender differences

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish År 2008 insjuknade 37 156 personer i akut hjärtinfarkt i Sverige och av dessa dog 10 509 personer. Akut hjärtinfarkt är därmed den vanligaste dödsorsaken i Sverige, men även i resten av världen. Generellt sett insjuknar män ungefär 10 år tidigare än kvinnor i hjärtinfarkt och män har därför en högre total risk att insjukna, även om hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken även hos kvinnor. Akut hjärtinfarkt definieras av den syrebrist och påföljande celldöd i hjärtmuskeln som uppkommer då blodflödet i hjärtat dramatisk minskar. Denna reduktion av blodflöde uppkommer av att en blodpropp bildats, antingen p g a en kärlskada, eller p g a att plack i kärlväggen lossnat. Bakgrunden till varför en blodpropp och därmed hjärtinfarkt uppkommer är mångfacetterad, men brukar uppfattas som en samverkan mellan livsstil, ärftlighet och psykosociala faktorer. I denna avhandling har deltagare från Skaraborgsprojektet i Västra Götaland studerats. Mellan 1992 och 1993 genomfördes en studie i Skara av 1149 patienter med högt blodtryck och/eller diabetes. En likadan undersökning genomfördes 1993-1994 på ett slumpmässigt urval av 1109 personer från befolkningen i Skara. Mellan 2001 och 2005 genomfördes även två befolkningsstudier på ett slumpmässigt urval från invånarna i Vara (1811 personer) respektive Skövde (1005 personer). Skillnader mellan män och kvinnor avseende dödligheten i akut hjärtinfarkt undersöktes i delarbete I hos personer med typ 2 diabetes och hypertoni (högt blodtryck) med en frisk population som jämförelsegrupp. Typ 2 diabetes hos kvinnor visade sig ha en mycket större negativ inverkan på risken att drabbas av en dödlig hjärtinfarkt än hos män. Detta fynd kunde inte förklaras av eventuella skillnader i ålder eller i förekomst av andra riskfaktorer, såsom blodtryck, blodfetter, fetma, och fysisk aktivitet. I delarbete II studerades stresshormonet kortisol i relation till kön, ålder samt graden av bukfetma. Kvinnor hade generellt högre kortisolnivåer än män, medan äldre personer hade högre nivåer än yngre individer. Låga nivåer av kortisol på morgonen och låg dygnsvariation av kortisol var associerat till bukfetma, men endast hos kvinnor. Kopplingen mellan fysisk aktivitet på fritid respektive på arbetet undersöktes i delarbete III i relation till fetma och insulinresistens. Högre grad av fysisk aktivitet på fritiden var som förväntat relaterat till lägre grad av generell fetma, bukfetma och insulinresistens hos både män och kvinnor, vilket var förväntat. För fysisk aktivitet i samband med arbetet var dock sambandet det omvända hos kvinnor, d v s högre grad av fysisk aktivitet på arbetet var relaterat till högre grad av fetma och insulin resistens. Detta sistnämnda samband kunde inte förklaras av uppmätta skillnader i ålder, utbildning, fysisk aktivitet på fritiden, eller alkohol konsumtion. Skillnader i andra faktorer som ej mättes i studien, t ex kosthållning, är förmodligen den troligaste förklaringen till de omvända fynden beträffande fysisk aktivitet på arbetet samt till skillnaderna mellan könen. Eventuella skillnader i hur ämnesomsättningen reagerar på olika typer av fysisk aktivitet bör dock också beaktas, liksom inverkan av framför allt utdragen belastning i form av stress. I delarbete IV undersöktes hur några av de mest erkända och betydande riskfaktorerna för hjärtinfarkt samvarierar. Detta gjordes genom en så kallad faktoranalys där man studerar hur de olika variablerna faller ut i grupper som förmodas representera gemensamma underliggande mekanismer. Intressant nog framkom ett mönster med tre dominerande faktorer som var identiska för båda könen. Riskfaktorer relaterade till det så kallade ”Metabola syndromet”, såsom bukfetma, insulinresistens, högt blodtryck och lipidrubbningar visade sig vara den starkaste faktorn hos både män och kvinnor (den metabola faktorn). Hos båda könen visade sig även fysisk inaktivitet på fritiden och låg självskattad hälsa höra samman (vitalitetsfaktorn), samt alkohol konsumtion och rökning (beroendefaktorn). Dessa tre faktorer undersöktes sedan i relation till vänsterkammarhypertrofi som anses vara en mycket stark riskfaktor för hjärtinfarkt och en icke-symtomgivande manifestation av kranskärlssjukdom. Medan den metabola faktorn var associerad med vänsterkammarhypertrofi hos båda könen, så var beroendefaktorn kopplad till vänsterkammarhypertrofi endast hos män, och vitalitetsfaktorn varken hos män eller kvinnor. Denna avhandling visar att könsskillnader är påtagliga både beträffande risken att insjukna i hjärtinfarkt och hur olika riskfaktorer för hjärtinfarkt relaterar till varandra. Dessa fynd understryker vikten av att hänsyn till kön tas i alla stadier av förebyggande och behandlande arbete som syftar till att reducera bördan av hjärtinfarkt i befolkningen.