Artifacts and Supraphysical Worlds : : A Conceptual Analysis of Religion

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Hur begreppet religion kan klargöras eller definieras är en mycket omtvistad fråga inom åtskilliga akademiska discipliner. Två huvudsakliga negativa tendenser är märkbara inom gängse och aktuell teoribildning. För det första har det framkastats en mängd divergerande definitionsförslag under årens lopp. Detta har bland annat lett till en teoretisk uppgivenhet inför uppgiften att någonsin kunna nå en vetenskaplig konsensus om hur begreppet bör definieras. Nyare postkolonial teori har, för det andra, helt förkastat idén att ett entydigt religionsbegrepp ens kan ha universell applicerbarhet. Dessa problem ger vid handen att det är angeläget med en klargörande analys av ett vetenskapligt hållbart religionsbegrepp. I föreliggande avhandling har jag fört fram ett förslag för att komma tillrätta med dessa problem. Syftet med förslaget är att vi kan tänkas behöva ett entydigt religionsbegrepp i vetenskapliga sammanhang. Säg att vi analyserar ett givet kulturellt objekt. Om detta kulturella objekt är en religion så gäller följande tes: (R) X är en religion om och endast om X är en artefaktsamling som har den egentliga funktionen att representera en suprafysisk värld. En artefaktsamling kan innehålla representationer, ritualer, symboler, och redskap. Enligt (R) representerar en artefaktsamling som helhet en suprafysisk värld. Jag analyserar detta begrepp i två komponenter. Jag använder här delvis en teoretisk vokabulär som tar sin metafysiska utgångspunkt i fysikalismen, som är beteckningen på den teoretiska ståndpunkt där hela universum ytterst anses vara av fysisk natur. Givet denna hypotes, så analyserar jag suprafysiska världar enligt följande indelning. Metafysisk komponent. En suprafysisk värld är en kognitiv-lingvistisk konstruktion av en värld som inkluderar bland annat ickefysiska substanser och ickefysiska kausala relationer. Detta är dess metafysiska komponent. Givet att fysikalismen är sann i den aktuella världen, så är alla naturlagarna och naturliga fakta bestämda av fysiska villkor. En suprafysisk värld är alltså a priori inkonsistent med fysikalismen. Existentiell-normativ komponent. En suprafysisk värld har även vissa normativa konstitutiva komponenter relaterade till de metafysiska. Den är en föregiven förutsättning för existentiell välfärd (till exempel vad som än kan ses som ett gott liv) relaterad till en viss norm. Exempelvis är den suprafysiska världen ett föremål som är avsett att dyrkas; dvs., den skall ägnas en särskild slags uppmärksamhet. Den kan också motivera vissa moraliska regelverk. Det kan nu argumenteras att den analys som ges av (R) håller såväl a priori som a posteriori, för varje möjlig religion. David Chalmers och Frank Jackson har hävdat att givet vår kännedom om hur ett begrepp används så kan vi oberoende av vilken värld som är den aktuella världen bestämma dess a priori möjliga extension i alla möjliga världar. Detta kan kallas för ett begrepps A-extension. Men när det gäller ett begrepps vetenskapliga, empiriska bestämning, så håller resultatet a posteriori nödvändigt för alla objekt som faktiskt kan visas omfattas av begreppet i den aktuella världen. Givet denna bestämning är extensionen nödvändigt sann i alla möjliga världar. Detta kan kallas för ett begrepps C-extension. Jag argumenterar för att (R) håller i båda fallen. I det förra fallet utgår vi från vad vi känner till som religion, efter den bestämning som ges av (R). Givet denna kännedom så kan vi använda religionsbegreppet på alla liknande företeelser. (R) bestämmer innehållet i denna extension a priori, eftersom det är logiskt otänkbart att en religion efter vår kännedom inte utgörs av en artefaktmängd som representerar en suprafysisk värld. I det senare fallet måste vi undersöka empiriska exempel på vad som anses vara religion. I avhandlingen hävdar jag att (R) håller som en a posteriori nödvändighet när vi finner att en kandidat uppvisar de egenskaper som anges av tesen. Exempelvis så står det klart att (R) håller a posteriori för buddism, daoism, dogon, hinduism, islam, jainism, judendom, kristendom, konfucianism, New Age, shinto, sikism, umbanda, yoruba och zande, givet att vi ser dessa företeelser som kulturella objekt. För om dessa objekt faktiskt är vad de är i vår värld, kan de med a posteriori nödvändighet inte vara något annat i andra möjliga världar. Därmed så är de vanligt förekommande negativa påståendena om religionsbegreppet tillbakavisade. Resultatet visar att religionsbegreppet kan definieras och att det har generell applicerbarhet, vilken håller såväl a priori som a posteriori. Om (R) används som analytisk utgångspunkt kan vi alltså ha ett vetenskapligt, generellt religionsbegrepp.