Cypressens dubbla skugga Willy Kyrklund och det grekiska

Sammanfattning: Willy Kyrklund (1921–2009) anknyter i en betydande del av sina verk till såväl det gamla som det moderna Grekland. I avhandlingen gör nedslag i ett antal av dessa verk, men även Kyrklundforskningen i stort diskuteras. Med inspiration från Peter Szondis diskussion kring en specifikt litterär hermeneutik ställs textens estetiska verkningsmedel i centrum. Medan en ansenlig del av den tidigare forskningen strävat efter att fixera ett fåtal bärande tankar i Kyrklunds författarskap går denna undersökning i en annan riktning: det handlar om att visa på mångfalden och rikedomen i de olika verken. Den teoretiska diskussionen ligger till grund för en serie närläsningar, där såväl beröringspunkter som skillnader mellan de olika verken klarläggs. I de tre novellsamlingarna Ångvälten (1948), Hermelinens död (1954) och Den överdrivne älskaren (1957) väljs enskilda stycken ut, där grekiska element på ett eller annat sätt är närvarande. Ett återkommande drag är hur det förflutna framträder i nutiden, som något främmande. Hur de olika tidsplanen relaterar till varandra tematiseras ytterligare i Greklandsskildringen Aigaion (1957), på ett sätt som problematiserar bokens status av reseskildring. I det korta dramat Platanhårsdialog på en ö i Aigaion (1961) blir det våldsamma förhållandet mellan nuet och det förflutna avgörande för hela formspråket. Med exempel ur två senare prosaverk, Den rätta känslan (1974) och 8 variationer (1982), påvisas slutligen en underliggande logik bakom Kyrklunds angrepp på traditionen, en strategi som får namnet 'antimyt'.