Växelspel med förhinder Skärningspunkter i verksamhetsförlagd svensklärarutbildning

Sammanfattning: Avhandlingen belyser hur 22 lärosäten formulerar sig ifråga om verksamhetsförlagd utbildning, VFU, i policy- och styrdokument vid landets svensklärarutbildningar. I avhandlingen fokuseras hur lärosäten definierar, reglerar och därmed positionerar VFU, genom att granska hur VFU beskrivs, hur teoretisk respektive praktisk kunskap formuleras och i vilka kurser VFU läggs ut. Genom att granska vilket innehåll man tillskriver VFU, vad som bedöms i svenskämnesinriktningarnas VFU och hur man bedömer detta belyses den läraridentitet man explicit respektive implicit vill utveckla. Vidare analyseras hur svensklärarstudenter och lärarutbildare i svenska vid tre lärosäten uppfattar VFU:ns reglering, innehåll, bedömning och genomförande. Analysen visar att VFU positioneras svagare, i jämförelse med högskoleförlagd utbildning, trots att talet om VFU:ns betydelse för studentens yrkesidentitet är retoriskt övertygande. De pedagogiska ambitionerna överskuggas till viss del av organisatoriska hinder. En kritisk punkt i genomförandet är bedömningen, som diskursivt förskjuter de övertygande formuleringar som återfinns i övergripande styr- och policydokument samt i informanters utsagor. Det visar sig att VFU mestadels ligger i språkligt inriktade kurser samt att ämnesinnehållet formuleras vagt till förmån för allmänna och personligt knutna lärarkunskaper. Den lärare som formuleras diskursivt är personligt kompetent, men ämnesläraridentiteten relativt svag. Växelspelet mellan teori och praktik, som dominerar retoriskt, visar sig diskursivt i ett ”verklighetsgap” som ännu inte har överbryggats i praktiken.