Tillägnandet av vårdvetenskaplig kunskap – reflexionens betydelse för lärandet

Detta är en avhandling från ; Vasa: Institutionen för vårdvetenskap, Åbo akademi, Finland

Sammanfattning: Föreliggande forskning tar sin utgångspunkt i problematiken kring lärandet av vårdvetenskaplig kunskap i teori och praxis med fokus på reflexionens betydelse för lärandet. Forskningens teoretiska perspektiv är vårdvetenskap med inriktning mot vårdvetenskapens didaktik, medan fenomenologi och livsvärldsteori utgör kunskapsteoretiska utgångspunkter samt struktur för metod och empiriskt genomförande. Det övergripande syftet är att beskriva och analysera lärandel av vårdvetenskap och reflexionens betydelse i att sammanbinda vårdvetenskaplig kunskap i teori med vårdpraxis. Konkret innebär det alt beskriva hur studenterna lär vårdvetenskaplig kunskap, utgående från vad och hur de erfar och reflekterar över i vårdsituationer. Dalamaterialet har utgjorts av skrivna berättelser och intervjuer i två empiriska delstudier. Informanterna i den första delstudien har bestått av studenter i sjukskötcrskeprogrammet och i den andra av studenter i fördjupningsstudier i vårdvetenskap. Dataanalysen har haft målet att beskriva den essenticlla innebörden av lärandet av vårdvetenskaplig kunskap samt dess variationer och nyanser. I resultatet framkommer att studenternas lärandeprocess präglas av ensamhet, genom att deras behov-av reflexion och önskan om att förstå våldvetenskaplig kunskap i gemenskap med lärare och handledare tillgodoses i liten utsträckning. Vidare framkommer atl den vårdvetenskapliga kunskapen måste vara levande och livskraftig för att beröra studentens livsvärld och intemaliseras med denna, samtidigt som studenten måste vara mogen för att kunna ta emot kunskapen. Det är alltså en ömsesidig anpassning, som måste komma till stånd mellan den lärande och kunskapen. Emellertid uteblir ofta en individuellt nyanserad handledning som kan stödja studenten i en självreflexion inför mötet med vårdvetenskaplig kunskap, samtidigt som vårdvetenskapen inte levandegörs i tillräckligt hög grad i den didaktiska relationen mellan studenten och handledaren. Utgående från detta förhållande tar lärandeprocessen istället sin utgångspunkt i livserfarenheter och den naturligt vårdande hållningen hos studenten, vilket innebär att en medveten reflexion uteblir. Genom bristen på bekräftelse av den vårdvetenskapliga kunskapen i praxis erfar studenterna bristande tillit till kunskapen. Även om studenterna ibland upptäcker alt det finns en positiv potential i kunskapen vet de ej hur de skall hantera, internalisera och nyttja den. Hos magisterstudenterna omsätts emellertid denna positiva potential till viss del, genom att de erfar att den vårdvctenskapliga kunskapen berikar deras livsvärld på ett påtagligt sätt. Utgående från resultatet samt det vårdvctenskapliga perspektivet och med en kunskapsteoretisk förankring inom fenomenologi, har en modell för vårdvetenskapens didaktik utvecklats, som inbegriper tre didaktiska grundsatser; didaktiken är förankrad i vårdvetenskapens substans, didaktiken bejakar reflexionens möjligheter att integrera vårdvetenskaplig kunskap i teori och praxis med livsvärlden, didaktiken formar en relation som möjliggör en lärande gemenskap.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.