Dokumentärfilmen som tidsresa - Modstrilogin

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Stefan Jarl (1941-) är kanske mest känd för sin trilogi om modsen i den svenska välfärdsstaten. Modstrilogin som består av Dom kallar oss mods (1968), Ett anständigt liv (1979) samt Det sociala arvet (1993) spänner över tre decennier. I denna avhandling studeras Modstrilogin utifrån filmhistoriska och filmteoretiska perspektiv. Filmerna och dess olika produktionskontexter används för att illustrera både en samhällsutveckling och en filmpolitisk utveckling. Filmerna erbjuder dessutom möjligheter att reflektera kring olika filmteoretiska spörsmål samtidigt som det går att ser hur Stefan Jarl utvecklas som filmare inom den dokumentära genren. De två filmarna Arne Sucksdorff och Peter Weiss influerade Jarl på olika sätt. På filmskolan, som var ett resultat av den svenska filmreformen från 1963, mötte Stefan Jarl Jan Lindqvist vilket ledde till ett långvarigt filmiskt samarbete och en aggressiv kamp mot det svenska filmetablissemanget och grundaren av Svenska filminstitutet, Harry Schein. Stefan Jarl startade år 1968, tillsammans med många andra unga filmare, en organisation kallad FilmCentrum. Organisationens ledande principer var att ge människor möjligheter att uttrycka sig via filmmediet, att nå nya filmpubliker samt att initiera en dialog mellan filmare och publik. Dess tidskrift Rapport från FilmCentrum ? som år 1973 ändrade namn till Film & TV ? blev också en viktig kanal för de filmfackliga strävanden som tog fart i slutet av 1960-talet. Med förhoppning om att kunna generera pengar för en ickekommersiell filmproduktion började Stefan Jarl med flera att år 1973 bygga upp biografkedjan Folkets Bio. Även om FilmCentrum inte ledde till någon radikal förändring av svensk filmproduktion skapades det med små medel ett utrymme för andra definitioner av filmmediet samt för diskussioner kring dokumentärfilm. Stefan Jarls filmer har varit influerade av John Griersons definition ? ?den kreativa behandlingen av verkligheten? ? men även uttryckt mer subversiva politiska teorier än de brittiska dokumentaristernas. När poststrukturalistiska teorier under 1970-talet vann gehör inom filmakademin hamnade dokumentärfilmen i kris. Rodney King-incidenten och dess efterspel bidrog till att återupprätta dokumentärfilmens status. Vad jag sökt betona i min analys av Modstrilogin är att dokumentärfilmen är förankrad i en historisk verklighet där åskådarens förväntningar, minnen, känslor och tankar bidrar till att skapa empati, igenkänning och förståelse likaväl som trovärdighet. I kortfilmen Epilog (2006) gav Jarl rum åt de minnen och känslor av saknad efter de människor som deltagit i hans Modstrilogi, och avslutade därmed en resa i tiden.