Gemenskap och mångfald En ekklesiologisk studie med utgångspunkt i Don S. Brownings metod, där två församlingars tal om identitet och pluralism i den egna församlingen relateras till Dietrich Bonhoeffers teologiska tänkande

Sammanfattning: Gemenskap är eftersträvansvärt för de flesta människor. Samtidigt är många gemenskaper relativt homogena och likriktade. På ett liknande sätt är många kristna församlingsgemenskaper uppbyggda, dvs. de är gemenskaper där mångfalden får svårt att hävda sig. Kan teologin bidra med öppningar i ett samtal om gemenskap och mångfald i den kristna församlingen och i mänskligt samliv? Denna avhandling utgår från hur man inom två konkreta församlingar i Svenska kyrkan talar om identitet och pluralism och försöker komma till rätta med att man har olika tankefigurer för hur en församlingsgemenskap skall kunna innefatta mångfald. Församlingarnas svårigheter pekar mot ett allmänkyrkligt dilemma, kanske allmänmänskligt: Hur förena gemenskap och mångfald? Dietrich Bonhoeffer är en teolog som i sina skrifter diskuterade just denna problematik, först som ung i avhandlingen Sanctorum Communio, senare som ledare för prästseminariet i Finkenwalde i boken Life Together och slutligen som motståndsman under krigsåren i det som var avsett att bli hans magnum opus, Ethics. Utifrån Bonhoeffers teologiska diskussion blir det viktigt att möta församlingarnas praktiska dilemma genom ansvarigt handlande i den konkreta situationen, att försöka gestalta en församlingsgemenskap som bejakar olikhet, medveten om mångfalden och om att varje handling hotar att utestänga några.