The Oral University. Attitudes to music teaching and learning in the Gambia

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Cafeterian i Malmö Musikhögskola förvandlas två gånger om året till de passionerades mötesplats: När terminens ”Gambiastudenter” återvänder efter sina tre veckors fältarbete och skola med palmer som klassrumsväggar, möts de av veteranerna, de som redan varit där och som förstår att tolka entusiasmen. Det handlar inte om den vitalitet som alstrats av solen, färgerna och äventyret. Det handlar om något djupare, mer osynligt och mer långtidsverkande. Musikhögskolans studenter har besökt det osynliga universitetet, den muntliga kunskapsbank som en gambiansk jali (professionell musiker) öser ur. Avhandlingen ”Det muntliga universitetet” handlar om musikaliskt lärande ur ett mångkulturellt perspektiv, med det mesta av empirin hämtat från många års fältarbeten i Gambia. Men även om empirin är hämtad längs Gambiafloden, utgörs horisonten för avhandlingsarbetet av utvecklingen av svensk musiklärarutbildning – en utveckling som författaren själv varit en del av. Syftet med studien är att utvidga rådande föreställningar kring musikaliskt lärande och musikutbildning och att utveckla kunskap som kan vara till nytta för musiklärare i ett mångkulturellt samhälle. Mer specifikt är syftet att öppna dörren till den attityd till musikalisk lärande som Malmöstudenterna möter i Gambia. Forskningsfrågan har vuxit fram i ett behov av att göra en djupdykning i den tradition som har haft kraft att förvandla de svenska studenternas tankar kring musik och musikaliskt lärande. För att förstå effekterna av den korta ”Gambia-kursen”, krävdes en kartläggning av den filosofi som genomsyrar en jali-kulturens musikaliska värld. Därav formuleringen: Vilka är attityderna till musikaliskt lärande i Gambia, och på vilka sätt uttrycker en jali sina attityder till musik och musikutbildning? Studien omfattar kulturmöten på en rad olika nivåer: Mellan människor, mellan institutioner och mellan muntliga och skriftliga kunskapsvärldar. De metoder som använts reflekterar just dessa möten. Resultaten härstammar från resor som författaren och informanten/medforskaren jali Alagi Mbye gjort till musiker i Gambia, men också resor in i och ut ur respektive resenärs kulturer. Jali Alagi Mbye är född musiker och representerar i egen hög person den muntliga kunskap som Gambiastudenterna på olika sätt förmedlar i cafeterian – och även i sina vidare studier och yrkesverksamhet. För honom har mötet med Musikhögskolan lett till insikten att hans kultur är värd något, även i ett modernt Gambia. För Musikhögskolan har mötena lett till utvecklandet av metoder för att göra musiklärare bättre rustade att fungera i en mångkulturell skolvärld. Det har även gett möjligheter att reflektera över de pedagogiska och metodiska resurser som finns i jali Alagi Mbye´s skriftlösa universitet. Att arbeta hand i hand med mästare i en muntlig tradition med anor från 1100-talet leder in i lärorika situationer. Många lustfyllda, andra konfliktfyllda och förvirrande. Kaoset har efterhand blivit till en resurs och kulturmötet till metod. Själva kärnan i avhandlingen består av observationer av och intervjuer med jalis och andra gambianska musiker. Intervjuerna bär på olika sätt spår av forskarens och medforskarens respektive kultur och förförståelse. In en av intervjuerna – den med bröderna Kanuteh i Basse – agerar jali Alagi Mbye medforskare fullt ut. Här är det ackompanjemanget från hans 21-strängade kora (västafrikansk harpa) som leder konversationen, kanske mer än själva frågorna. Författaren tillämpade vid detta tillfälle”konsten att inte ställa frågan”. När musiken tilläts leda konversationen öppnades nya dimensioner av den Mandinka-tradition som en jali tillhör, dimensioner som hade varit svåra att få tillträde till med ”vanlig” intervju-teknik. Eftersom denna intervju kan lyssnas till på många sätt – både som konsert och intervju – bifogas den som en CD. Den fullständiga transkriptionen till engelska bifogas i ett appendix, med syfte att återge något av kontexten och den poetiska dimensionen. En analys av konversationerna med musiker ”innanför” och ”utanför” jali-kulturen, visar att det är olika teman som poängteras. Medan de som är ”innanför” poängterar den intellektuella sidan av musikutbildning, lägger de som är ”utanför” mer vikt vid den praktiska sidan. Innanför jali-kulturen finns ofta ordrika referenser till eposet om den store hjälten Sunjata Keita, medan de som mer praktiskt inriktade lovprisar konsten att inte tala och hävdar att mästare blir man när folk börjar dansa till den musik man spelar. Den muntliga tradition som jalis tillhör visar sig vara både strukturerad och formaliserad. Därav avhandlingens titel: ”Det muntliga universitetet”. Sammanfattningsvis reflekterar dessa skilda attityder till musikaliskt lärande olika sätt att uttrycka kunskap, så som det uttrycks inom ”det muntliga universitetet”. I den avslutande delen diskuteras vad ett möte med detta muntliga universitet kan innebära för svensk musiklärarutbildning och för musikpedagogisk forskning.