Välfärdens motsträviga utkant : lokal praktik och statlig styrning i efterkrigstidens nordsvenska inland

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingens syfte är att belysa relationerna mellan lokal praktik och statlig styrning med utgångspunkt i hur efterkrigstidens välfärdspolitik förändrade livsbetingelserna i ett antal byar i norra Sveriges inland. Tre teman knyter samman diskussionen. Det första temat knyts till frågorna kring hur det nordsvenska inlandet omvandlats under efterkrigstiden och till hur det blivit "glesbygd". Genom att välja en mer perifer utgångspunkt söker jag problematisera den generella bilden av folkhemmet Avhandlingens andra tema analyserar hur människors ambitioner och strävan att nå egna mål gör att de inte låter sig underordnas planeringens ideal totalt. Inte heller uppträder de som heroiska motståndsmän. Snarare agerar de på ett sätt som jag sammanfattat med begreppet motsträvighet. Härigenom problematiseras också hur den statliga politiken blir en del av en lokal verklighet. Avhandlingens tredje tema kretsar kring hur välfärdspolitikens konsekvenser problematiserades i rumsliga termer. Den politiska diskursens koncentration på tid, på framsteg och modernitet, omvandlades i det nordsvenska inlandets byar till föreställningar som primärt var rumsligt förankrade. Under decennierna efter andra världskrigets slut minskade befolkningsmängden drastiskt i inlandet. Migrationen förändrade inte bara de faktiska förutsättningarna för livet, utan etablerades också som det dominerande tolkningstemat för hela efterkrigstidens utveckling. Genom en redovisning av hur jordbruks-, utbildnings- och bostadspolitiken genomfördes i inlandet framträder en bild av hur den statliga styrningen långsamt omstrukturerade bygderna. Bybornas förhållningssätt präglades av att försöka infoga delar av välfärdsåtgärderna i den egna livsformen och att utesluta sådant som inte passade in i de egna ambitionerna. Den statliga politiken utmanade emellertid grundläggande föreställningar i byarna, framför allt när det gällde vad som räknades som förnuftigt. Genom att vara generella införde åtgärderna dessutom en möjlighet för byborna att jämföra sig med andra grupper. Ur denna jämförelse formulerades en medvetenhet om det lokalt säregna. Det lokala livet skrevs in i ett politiskt sammanhang som uttrycktes som motsträvighet och undanglidande. Ett mer öppet motstånd kom bara till uttryck i den regionala rörelsen.