Suveränitetserosion? : Om EU-rättens påverkan på nationella sociala trygghetsmodeller; särskilt Sverige

Sammanfattning: Frågan som avhandlingen Suveränitetserosion? ställer är om den fortsatta utvecklingen ska vara för EU att lagstifta om eller om den, som den till övervägande del varit de senaste femtio åren, ska fortsätta utvecklas av EU-domstolen.Medlemsstaternasnationella sociala trygghetssystem är inte, och kan inte vara, opåverkade i ett unionsrättsligt sammanhang. Det rättsliga landskapet år 2015 ser markant annorlunda ut än 1958 års med enbart fokus på en inre marknad. Dagens landskap kännetecknas istället av tre, var för sig fristående unionsrättsliga krafter. Man har numera, utöver den inre marknadens rättsliga mekanismer, att beakta unionsmedborgarskapet men även rättighetsstadgan. Det rör sig om en, initialt, lagstiftningsledd utveckling som lett till tre parallellt verkande krafter som samverkar, förstärker, försvarar men också förändrar uppfattningen om det unionsrättsliga samarbetet genom en samordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem.I krisens kölvatten, men också genom östutvidgningen av EU, har det uppstått ökade skillnader i ekonomiskt och socialt välstånd inom EU. Samtidigt talar EU fortsatt om unionen som en social marknadsekonomi. Mot denna bakgrund har spänningsfälten mellan fri personrörlighet, solidaritet och hållbara sociala trygghetssystem accentuerats.Avhandlingen analyserar särskilt det svenska sociala trygghetssystemet i ljuset av unionsrätten. Avhandlingen illustrerar här på ett tydligt sätt de utmaningar nationella välfärdsmodeller ställs inför när dessa exponeras mot unionsrätten. Den svenska modellen har påverkats i hög grad men några radikala förändringar av förmånerna eller en tendens mot fler arbetsbaserade förmåner har ännu inte skett. Istället kan man skönja en strukturell eftersläpning vad gäller att tillämpa gällande EU-rätt.