Ambivalent Friendship : Anglican Conflict Handling and Education for Peace in Jerusalem 1920-1948

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Denna avhandling fokuserar en religiös aktör i det civila samhället under en konfliktfylld tid. Judiska, muslimska och kristna barn studerade tillsammans i anglikanska missionsskolor under den brittiska mandattiden i Palestina. Jerusalem var då etniskt och religiöst delat. Det anglikanska utbildningsprojektet var en del av den Anglikanska kyrkans försök att främja konflikthantering och fred i Palestina. Avhandlingen analyserar värderingarna och de praktiska målen bakom dessa utbildningsförsök. En av studenterna var den unge Edward W. Said. I avhandlingen används hans teoribildning kring ?Orientalism? för att kritiskt utvärdera de generella diskurserna inom den Anglikanska kyrkan samt de specifika aktiviteterna i de anglikanska skolorna. Boken handlar även om Saids egen lärandemiljö, den första grundstenen i hans personliga och vetenskapliga utveckling. Var de anglikanska skolorna endast ett instrument för brittisk utbildning och imperialism eller erbjöd de även något annat i denna specifika mångkulturella miljö? Källmaterialet som analysen bygger på inkluderar rapporter, brev och artiklar som skrevs både av de anglikanska biskoparna i Jerusalem samt av de brittiska lärarna i Jerusalem. Dessa arbetade för två anglikanska missionsföreningar: Jerusalem and East Mission och Church Ministry among Jews. Även material utifrån används såsom artiklar från lokalpressen och den brittiska administrationens rapporter. Två tolkningslinjer används: den ena fokuserar de anglikanska diskurserna och aktiviteterna som en del av västerländsk orientalism i vilken den brittiska religiösa och politiska överlägsenheten ses som självklar; den andra tar de anglikanska försöken att vara en tredje part som värnar om fred och interreligiös dialog i det civila samhället på allvar. I sammanfattningen tar jag fasta på den ambivalens som jag finner i diskurserna men även vikten av ett ?rum mittemellan? för att undvika ett ?vi mot dom? tänkande. Här lyfter jag särskilt fram begreppet ?vänskap? som de anglikanska representanterna i Palestina använde dels som ett sätt att legitimera asymmetriska maktrelationer, dels som en koppling till öppenhet och ansvar gentemot den Andre.