The Vertical Distribution of Roots, Mycorrhizal Mycelia and Nutrient Acquisition in Mature Forest Trees

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Den vertikala fördelningen av näringsupptaget hos gran (Picea abies (L.) Karst.), bok (Fagus sylvatica L.) och skogsek (Quercus robur L.) och har undersökts i södra Skandinavien. Två olika metoder har används. Med den första metoden uppskattades trädets näsringsupptag på olika markdjup genom att bestämma fördelningen av rötterna och det externa ectomycorrhizamycelet (EEM) samt mäta näringsupptagningskapaciteten hos rötterna på olika markdjup. Finrötternas biomassa och längd (Ø<1mm) bestämdes ner till 55 cm markdjup. Mängden EEM uppskattades genom mätningar av PLFA 18.2w6,9 och en ny inkubationsteknik. Med denna teknik var det möjligt att separera ectomycorrhiza mycel och mycelet från saprofytiska svampar. Upptagningskapaciteten hos finrötterna bestämdes med hjälp av en rotbioassay med 86Rb (en analog till kalium (K)) och ammonium 15NH4. Med den andra metoden mättes trädets relativa upptagningskapaciteten på olika markdjup mha. 15NH4, radioaktivt fosfor (H232PO4- and H233PO4-) och cesium (en annan analog till K) som injicerades i marken på olika djup och för att efter 21-339 dagar kunde återfinnas i löv och barr. Fördelningen av EEM verkade i stort följa rotfördelningen. Upptagningskapaciteten av 86Rb i ekrötterna avtog med markdjupet men gran och bok rötternas upptag var oberoende av djupet. Då EEM följde rotdistributionen kunde trädets relativa upptagningskapacitet på de olika markdjupen uppskattas genom att rotmängden multiplicerades med rötternas upptagningskapacitet på vart djup. Det uppskattade upptaget av K från 50 cm markdjup, relativt till 5 cm, befanns var lägre hos ek än hos gran och bok pga. ekrötternas dåliga upptagningsförmåga i de djupare marklagren. De direkta mätningarna av trädens K-upptag bekräftade att eken hade en, relativt sett, lägre upptagningskapacitet i djupa jordlager än gran och bok. Det relativa upptaget av K och N från 50 cm djup var större i de direkta mätningarna än vad som uppskattades med den första metoden. Detta berodde troligtvis på en stor överlappning i de översta marklagret av de jordvolymer omkring rötter och hyfer från vilka näring kan diffundera till roten och därmed minskat upptaget per rotlängd. Resultaten visar att i skogsjordar följer inte alltid näringsupptaget rot och EEM distributionen. Detta kan bero på en överkapacitet att ta upp mobila joner i de övre marklagren och/eller skillnader i upptagnings kapaciteten hos rötterna på olika markdjup.