A study of dedications to Aphrodite from Greek magistrates

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Utifrån epigrafiska källor analyserar avhandlingen Afrodites roll som ämbetsmannabeskyddarinna. Huvudmaterialet är 62 dedikationer till Afrodite: inskrifter från ämbetsmän eller dedikationer där gudinnan presenteras med ett epitet som alluderar på ett ämbete, t.ex. Afrodite Strategis, ‘Strategernas Afrodite’. Materialet visar att Afrodite dyrkades av ämbetsmän på ett panhellenskt plan och att aspekten framför allt kan knytas till den hellenistiska perioden. Det indikerar också att den Afrodite som åkallades inte beskyddade ämbetsmän i allmänhet, utan mindre, mycket specifika grupper, ämbetsmannakollegier eller enskilda tjänstemän. Detta är framför allt påtagligt i de dedikationer som använder epitet formade från dedikanternas egna titlar. De 62 huvudinskrifterna jämförs i ett andra steg mot ett omfattande bakgrundsmaterial, dels dedikationer till Afrodite i allmänhet, dels dedikationer från ämbetsmän till andra gudar än Afrodite. Undersökningen visar att rollen som ämbetsmannagudinna skall tolkas som en utveckling inom Afroditekulten, inledd under senklassisk tid och som mest påtaglig under den helllenistiska perioden. Det står också klart att Afrodite inte var den enda guden eller gudinnan som dyrkades av ämbetsmän. Under den hellenistiska perioden var hon dock en av de mest populära. Tidigare studier av denna aspekt förklarar fenomenet genom gudinnans karaktär: eftersom Afrodite var en gudinna som skapade sämja var hon lämplig som ämbetsmannabeskyddarinna. Avhandlingen visar att kopplingarna mellan Afrodite och begreppet sämja/endräkt (gr. Homonoia) inte är så tydliga att de klart stödjer denna teori. Min avhandling identifierar istället faktorer märkbara i den (religions-)historiska kontexten vilka kan ha påverkat Afrodites utveckling till populär ämbetsmannagud. Under den hellenistiska perioden ökade kontakterna mellan privat och offentligt i den grekiska världen. Detta underlättade Afrodites utökande av sina ansvarsområden, vilka tidigare varit starkt kopplade till den privata sfären. Afrodite var generellt sett en mycket populär gudinna under hellenistisk tid och kan också ha uppfattats som en tydligt närvarande gud under denna period: flera av de hellenistiska drottningarna lät sig dyrkas i Afrodites skepnad. Jag föreslår vidare att Afrodites utveckling till ämbetsmannagudinna skall ses som utslag av två tendenser i den hellenistiska tidens religiösa klimat: sökande efter beskydd och individualism. En annan bidragade orsak till Afrodites roll som ämbetsmannagudinna kan ha varit hennes starka kopplingar till Hermes, den mest populära ämbetsmannaguden i det undersökta materialet. Slutligen diskuteras det faktum att de flesta ämbetsmannadedikationer till Afrodite härstammar från en tid då Rom dominerade Medelhavsvärlden på det politiska planet. Myter och legender användes flitigt som redskap i hellenistisk diplomati. Den grekiska världen kände vid denna tid till traditionerna som hyllade Afrodite som romarnas anmoder. En dedikation till Afrodite skulle i dessa sammanhang också kunna tolkas som en gåva till Afrodite i denna politiskt korrekta roll.