Promoting equality between women and men in bilateral development cooperation. Concepts, goals, rationales and institutional arrangements. Part One. Theory, practice and priorities for change. Part Two. Empirical studies in two sectors in Tanzania: Househ

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I mer än tre årtionden har kvinnors situation och främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män lyfts fram inom utvecklingssamarbetet. Bilaterala organisationer har gjort politiska åtaganden och utvecklat strategier, metoder och instrument för att uppnå detta viktiga mål. Som uppföljning på FNs fjärde kvinnokonferens i Peking (1995) är det viktigt att analysera vad som uppnåtts och identifiera de förändringarna som behövs för att ytterligare flytta fram positionerna i det nya århundradet. Avhandlingen har som syfte att analysera vad som uppnåtts såväl i form av politiskt beslutsfattande som konkreta aktiviter och resultat. I avhandlingen belyses viktiga frågor som bör uppmärksammas om främjandet av jämställdhet ska bli central i framtidens bilateralt utvecklingssamarbete. I Del Ett ges en historisk översikt av främjandet av jämställdhet på global nivå genom FN-systemet och inom det bilaterala utvecklingssamarbetet. Tre viktiga områden identiferas där ökad tydlighet behövs: begrepp, mål och institutionella förutsättningar. Otydlighet kring viktiga basbegrepp som jämställdhet och genus (gender) samt otydliga målformuleringar innebär ett stort hinder för effektiva satsningar på jämställdhet inom biståndet. Oklarhet om två viktiga angreppssätt, utvidgning av kvinnors valmöjligheter och makt (empowerment) samt satsningar för att jämställdhetsmålet skall vara en centralt och integrerad del av alla utvecklingsansträngningar (mainstreaming), har också hindrat förverkligandet av uppställda politiska mål. Grundläggande institutionella frågor, till exempel vem som skall ha ansvar för främjandet av jämställdhet inom organisationer, måste också uppmärksammas. Särskilt viktigt är att fastställa att ledningen i biståndsorganisationer måste ta ett övergripande ansvar för jämställdhet samt stödja kompetensutveckling och aktivt uppmuntra och kräva ansvar av all personal. Del Två presenterar slutsatser från empiriska studier om jämställdhet i två sektorer i Tanzania - vattenförsörjning och hälsovård. Studierna baseras på kontakter med kvinnor och män i byar i fyra olika regioner. Studierna bedrevs i mitten av 80-talet. Resultaten från fältarbetet kompleteras med forskningsresultat från samma sektorer under senare tid. Slutsatserna belyser att det, trots många viktiga framsteg i form av politiska åtaganden, utvecking av strategier, metoder och instrument, finns mycket kvar att göra innan jämställdhet blivit en central fråga inom biståndet. Slutsatserna i avhandlingen betonar vikten av att stärka kvinnors röst och makt, att analysera makt och beslutsfattande mellan kvinnor och män på alla nivåer, att förstå mer om mäns attityder och beteende samt att engagera män mera aktivt i jämställdhetsarbetet. I avhandlingen poängteras också behovet av att särskilt analysera organisationskulturen inom alla organisationer i biståndssamarbetet, inklusive biståndsorganisationer, till exempel det outalade könsperspektivet som ligger bakom värderingar, normer, regler, nätverk, inflytande i beslutsfattande och karriärmöjligheter. Framförallt betonas behovet av politiska vilja att satsa tillräckliga resurser för att uppnå erforderliga förändringar.