Depot neuroleptic maintenance treatment: clinical, pharmacological and neuropsychological aspects

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Underhållsbehandling med neuroleptika minskar risken för nya skov av schizofreni. Ofta har patienter med kronisk psykos bristande sjukdomsinsikt och är därmed dåligt motiverade att följa medicinordinationer (bristande compliance). I sådana fall kan injektionsbehandling med depå-neuroleptika vara ett gott alternativ. Av de 89 patienter som behandlades med depåneuroleptika på en psykiatrisk sektorsmottagning deltog 51 av dem i en treårig uppföljningsstudie. De skattades avseende kliniska symtom och biverkningar. Skattningspoängen analyserades i förhållande till medicindos, plasmakoncentration av det antipsykotiska läkemedlet, resultat av neuropsykologiska tester och bedömning av patientens tillstånd efter 3 och 5 år (graderat som stabilt','försämrat','nytt psykosskov som lett till sjukhusvård' eller 'dödsfall'). Även för de 38 patienter som inte gick med i studien uppskattades tillståndet efter 3 och 5 år med ledning av journaluppgifter. Endast 16/89 patienter förblev kliniskt stabila under den 5-åriga uppföljningstiden. Åtta patienter avled (tre av dem genom självmord) i en medianålder på 47 år. Återfallsfrekvensen var hög även hos äldre patienter. Dopamin D2 receptor-occupancy mättes hos sex patienter och sex kontroller med SPECT och D2-liganden NCQ298. Syftet med studien var att undersöka om metoden kan utvecklas för kliniskt bruk som hjälp att finna optimal neuroleptikados. Ligand-affiniteten skiljde sig signifikant mellan behandlade patienter och kontroller, vilket tyder på att metoden är användbar, om den utvecklas vidare. Den aktuella patientgruppen var långsammare på motoriska tester och klarade Digit Span test (test på korttidsminne) sämre än andra patientgrupper. "Kärnschizofreni" var relaterad till en långsammare "tapping"-hastighet i höger hand jämfört med vänster. Intensiteten av hörselhallucinos var negativt korrelerad till "tapping"-hastigheten i höger hand, vilket talar för att vänster hjärnhalva är mer påverkad av sjukdomen i dessa fall. Den påvisade förlångsamningen i vissa motoriska tester kan till en del bero på neuroleptikabiverkningar.