Vilja, våga, kunna använda informations- och kommunikationstekniken människor med funktionshinder i samarbete med universitet och handikapprörelse

Sammanfattning: Informations- och kommunikationstekniken har för många människor blivit en naturlig och viktig del i deras dagliga liv. Den öppnar för stora möjligheter men kan också innebära stora omställningar för människor. En återkommande fråga i den allmänna debatten är om alla människor i samhället kommer att kunna ta del av denna teknik. Flera studier och utredningar har visat att människor med funktionshinder är diskriminerade och marginaliserade i samhället på olika sätt. Det finns stora brister i synsätt på, attityder till och bemötande av människor med funktionshinder. Bristerna är stora även beträffande tillgängligheten, såväl när det gäller den fysiska miljön som tillgången till information och möjligheterna till kommunikation. De flesta funktionshindrade är vuxna och de är i större utsträckning utanför arbetsmarknaden och omfattas inte i lika stor utsträckning av de datorsatsningar som görs i skola och arbetsliv. I licentiatuppsatsen avhandlas informations- och kommunikationsteknikens betydelse för människor med funktionshinder i Norrbottens glesbygd. I studien redovisas och analyseras en modell som har utvecklats i ett EU-projekt, EuroConnect, vid Luleå tekniska universitet. Projektet var ett samarbete mellan universitetet, Länsstyrelsen, Landstinget, Kommunförbundet, Länsarbetsnämnden, Försäkringskassan samt HSO Norrbotten (Handikappföreningarnas samarbetsorgan). Målgruppen var kvinnor och män i Norrbotten i olika åldrar, med olika typer av funktionshinder och utan tidigare vana att använda dator för kommunikation och informationssökning. I projektet fick deltagarna möjlighet att lära att använda datorn för kommunikation och informationssökning, enligt en individuellt upplagd plan. Träffar på universitetet varvades med datoranvändning i hemmet. En viktig ambition var att deltagarna successivt själva skulle bli aktörer och delta i projektet på olika sätt utifrån förmåga och behov. Resultatet visar att datorn blev ett viktigt och användbart verktyg för deltagarna. Efter vunna kunskaper om användning av informations- och kommunikationstekniken, kunde deltagarna på egen hand utifrån sina intressen och behov kommunicera med omvärlden. Denna möjlighet visade sig vara mycket viktig för människor med funktionshinder. Deltagarna var aktiva och delaktiga i projektets framväxande och ansvarade för många arbetsuppgifter i projektet. Alla deltagarna utom en fortsatte att använda datorn efter projektslut. En slutsats är att datoranvändandet gett människor med funktionshinder en möjlighet att påverka sin livssituation.