Nya trender, nya nämnder : effekter av en stadsdelsnämndsreform inom kultur och fritid

Sammanfattning: Stockholm införde stadsdelsnämnder år 1997. I studien har undersökts om ansvar och befogenheter har decentraliserats och vilka effekter reformen har fört med sig för kultur- och fritidsverksamhet. Utgångspunkt har tagits i hur enhetschefer inom kultur och fritid upplevt att styrsystemet förändrats till följd av införandet av stadsdelsnämnder i Stockholms stad och vilka effekter detta har lett till. Dessutom görs en översiktlig bedömning av styrsystemets effektivitet för att om möjligt också kunna bedöma verksamhetens effektivitet. Med utgångspunkt i bedömningar av verksamhetens effektivitet, s k subjektiv effektivitet, blir det möjligt att uppskatta effektiviteten i verksamheten.Det finns olika metoder för att mäta och studera effektivitet. I föreliggande studie används den s k kostnadseffektivitetsmodellen (E/K-modellen) och en modell för belysning av subjektiv effektivitet.Resultaten indikerar att styrningen upplevs dubbel och att ansvarsfördelningen är otydlig. Inslag finns av detaljstyrning från olika håll. En slutsats är att den otydliga ansvarsfördelningen till viss del förklaras av att den centrala organisationen inte förändrats i samband med införandet av stadsdelsnämnder. En konsekvens är att det inte är klart vem som ansvarar för vad.  Målstyrning har tidigare införts och arbetet har under den studerade perioden fördjupats. Detaljstyrning, oklar ansvarsfördelning samt bristfällig uppföljning inverkar negativt på målstyrning och indirekt också på effektiviteten.En områdesorganisation skapar förutsättningar för en ökad lokal samverkan. Samverkan mellan verksamheter inom stadsdelsnämnderna har utvecklats under perioden parallellt med ett visst revirtänkande. Samverkan har i större utsträckning utvecklats på programchefsnivå jämfört med enhetschefsnivå.Har ansvar och befogenheter decentraliserats?Stadsdelsnämndsreformen ses som en decentraliseringsreform. Flertalet önskar en ytterligare decentralisering av ärenden. Resultaten visar att ansvar och befogenheter har decentraliserats inom kulturen. För fritiden är utvecklingen snarast den motsatta. En slutsats är att decentralisering av ansvar och befogenheter har skett till programchefer men ej i samma utsträckning till enhetschefer. För enhetschefer inom kultur och fritid ha de sammantagna befogenheterna  inte ökat till följd av stadsdelsnämndsreformen. Decentraliseringen har således bara delvis realiserats.Perioden har för kultur- och fritidsenheter präglats av rationaliseringar och nedskärningar. Fritiden har under perioden drabbats av nedskärningar. Kostnaderna har minskat med drygt 30 % och effektiviteten har inte påverkats positivt. Kulturen har under perioden klarat sig relativt väl. Enhetschefer inom kultur och fritid känner ett starkt engagemang för verksamheten och flera är s k eldsjälar. Visst stöd finns för slutsatsen att införandet av stadsdelsnämnder lett till att besparingar kunnat genomföras med mindre negativa effekter jämfört med föregående organisation. Förmodligen drabbar besparingarna i högre grad de frivilliga verksamheterna.Sammantaget framstår effektiviteten i styrsystemet och verksamheten som tämligen god, något bättre 1999 än 1996, men mycket kan fortfarande förbättras.