skolpolitik, skolutvecklingsarena och sociala processer

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Föreliggande avhandling är en fallstudie vars empiriska material utgörs av kvalitativa forskningsintervjuer, deltagande observationer och textdokument. Avhandlingen uppmärksammar ett händelseförlopp på en nystartad svensk gymnasieskola. Förloppet inleds med kommunens och rektorns stora visioner för verksamheten och avslutas med att en samstämmig lärargrupp avsätter rektorn. Avhandlingens syfte är att analysera detta händelseförlopp mot bakgrund av 1990-talets målstyrningsreform och dess optimistiska förhållningssätt till skolutveckling. Detta innebär att avhandlingen befinner sig på två olika nivåer av skolsystemet: å ena sidan uppmärksammas en skola som befann sig i kris och å andra sidan uppmärksammas en skolpolitik som samtidigt andas utvecklingsoptimism. I avhandlingen länkas dessa nivåer samman genom introducerandet av begreppet skolutvecklingsarena. Detta svarar mot en analytisk plats som samtliga rektorer och lärare förväntas att bege sig till. När skolans lokala aktörer befinner sig på skolutvecklingsarenan tar de sig an de ?hur-frågor? som målstyrningsreformen lämnat dem med. Men om de inte beger sig till platsen förblir ?hur-frågorna? obesvarade och reformens intentioner kan inte infrias. Mot denna bakgrund pågår en omfattande styrning mot skolutvecklingsarenan. Denna tar sig uttryck i en dominerande skolutvecklingsdiskurs som bärs upp av skolpolitik och skolforskning. Av diskursen framkommer att rektorn skall vara en utmanande ledare, att lärarna skall vara reflekterande praktiker och att skolan skall bli en lärande organisation. I avhandlingen visas att dessa direktiv riktar ett skarpt ljus mot skolutvecklingsarenan. Fallskolans rektor gjorde sitt yttersta för att lärarna skulle bege sig till skolutvecklingsarenan och detta var startpunkten för det mönster av social interaktion som avhandlingen fokuserar på. Dessa sociala processer analyseras med utgångspunkt i socialpsykologisk teoribildning från den symboliska interaktionismen och Erving Goffman. Stor analytisk vikt läggs vid att sociala handlingar inte är mekaniska. Hur människor agerar är i stället ett utfall av hur de definierar situationen. När lärarna kom att definiera rektorns visioner som ?nonsens? agerade de mot dem som någonting att inte bry sig om. När rektorn premierade de lärare som begav sig till skolutvecklingsarenan definierades hans agerande som orättvist och man bemötte hans handlingar med protester och missnöje. När rektorn ändå höll fast vid sin handlingslinje definierades han som maktfullkomlig och lärarna började att agera mot sin rektor som någon att vilja slå sig fri från.