Trygghet - på vems villkor? Uppfattningar om och erfarenheter av trygghet hos äldre personer med behov av omsorg

Sammanfattning: Syftet med avhandlingen var att bidra till ökad förståelse av hur äldre personer med skiftande omsorgsbehov uppfattade och erfor trygghet, i ordinärt och särskilt boende.Avhandlingens två första studier baserades på material från fokusgruppintervjuer med totalt 45 äldre personer boende i seniorboende. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys (I, II). Den tredje studien bestod av en sekundäranalys av en brukarenkät till 350 äldre personer i ordinärt boende med hemtjänst och 145 äldre personer i särskilt boende. Materialet bearbetades med deskriptiv och analytisk statistik (III). I den fjärde studien följdes tre äldre personer, genom djupintervjuer och observationer under 12-16 veckor, vid flytt till särskilt boende och den första tiden på särskilt boende. Även detta material analyserades med kvalitativ innehållsanalys (IV).Avhandlingens resultat visar bland annat att de trygghetslarm som de äldre hade erfarenhet av uppfattades som begränsande då larmets korta räckvidd gav orsak till minskad frihet, otrygghet, oro och rädsla (I). Övervakningsteknik, där den äldres person och position övervakas i större omfattning, ansågs inte som något problem att använda när omsorgsinsatserna ökade, så länge detta medförde ökad trygghet (II). Upplevd hälsa, relationstrygghet samt kunskap och kontroll var faktorer som var positivt relaterade till hur äldre personer med äldreomsorg uppfattade och erfor trygghet i vardagen, både i ordinärt och i särskilt boende (III). Flytt till särskilt boende som innebar att stegvis överlämna sitt livoch sin kontroll till omsorgspersonalen, ledde till en känsla av ökad säkerhet för de äldre personerna men inte nödvändigtvis till känsla av trygghet (IV).Resultatet tolkades i förhållande till Antonovskys salutogena teori där de tre koncepten meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet, tillsammans utgör grunden för känsla av sammanhang (KASAM).Sammanfattningsvis uppfattade och erfor äldre personer trygghet som så meningsfull att de kunde tänka sig att ge avkall på en del av sin frihet, integritet, självständighet och självbevarande för att uppnå den. De äldre personerna beskrev att resurser som personal och trygghetslarm stärkte tryggheten, men att hanterbarheten av dessa resurser kan stärkas ytterligare, i både ordinärt boende och särskilt boende. Resultaten visaratt äldre personers begriplighet av vardagen relaterar positivt till uppfattningar och erfarenheter av trygghet. Äldre personer saknar dock begriplighet avseende exempelvis trygghetslarm och nya rutiner, vilket får negativ inverkan på deras trygghet. Äldre personer bör ges större utrymme att själva beskriva trygghet utifrån sina unika villkor. För att stärka trygghet på äldre personers villkor, oavsett deras omsorgsbehov, bör således hanterbarheten, men framförallt begripligheten, stärkas.