Haemophilus influenzae-induced acute otitis media. Aspects of virulence and protection in an animal model

Detta är en avhandling från Divison of Medical Microbiology

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Populärvetenskaplig sammanfattning Öroninflammtionen är en av våra vanligaste åkommor, och den drabbar framför allt små barn. Av alla bakteriella infektioner är det den som oftast för oss till läkare. Vanligen resulterar läkarbesöket i en kur med bakteriedödande läkemedel som penicillin. P.g.a den idag höga konsumtionen av penicillin och liknande medel, är risken påtaglig för att bakterier ska utveckla en nedsatt känslighet för dessa läkemedel. Det är därför viktigt att lära känna de bakterier som orsakar öroninflammation, och att utveckla metoder för att förebygga sjukdomen. En av de bakterier som ofta orsakar öroninflammation är Haemophilus influenzae. Den är utrustad med ett flertal olika vapen för att kunna vidhäfta och genomtränga våra slemhinnor. Det farligaste vapnet är kapseln, som ökar risken för livshotande infektioner som hjärnhinneinflammation och struplocksinflammation. Numera finns det ett effektivt vaccin mot kapslade H.influenzae-stammar. Emellertid är det inte dessa stammar som bär skulden till de H.influenzae-orsakade öroninflammationerna. I 90-95% av fallen är det istället de okapslade stammarna. Man vet inte riktigt hur dessa bakterier framkallar en infektion, men man känner till att olika delar i cellväggen är vidhäftande och giftiga. Bakterien kan också utsöndra produkter som bryter ner eller försvagar vårt försvar. Bättre kunskap om bakteriens vapen skulle kunna leda till ett nytt vaccin mot förhoppningsvis alla typer av H.influenzae, även de okapslade. För detta behövs djurmodeller, där infektionsprocessen kan studeras närmare liksom de förvarsmekanismer som aktiveras hos värddjuret. Syftet med denna avhandling var att utarbeta en råttmodell för öroninflammationer orsakade av H.influenzae, och att i denna modell studera bakteriens vapen och hur slemhinnan i örat skyddar sig mot bakterien. Första steget var att lära känna hur H.influenzae fungerade i djurmodellen i och med att denna bakterie bara finns naturligt hos människan. Det visade sig att de kapslade bakterierna gav betydligt svårare infektioner än de okapslade, precis som hos människan. De krävde dessutom lägre smittdoser än de okapslade bakterierna. Det fanns dock vissa okapslade stammar som krävde en jämförelsevis låg smittdos, som möjligtvis reglerades av ett s.k endotoxin, en för bakterien livsviktig beståndsdel i cellväggen. Cellväggen kan också utgöra ett indirekt vapen i kampen för bakteriens överlevnad. Genom ändringar i arvsmassa kan cellväggens känslighet för penicilliner minskas. När så gjordes experimentellt lyckades bakterien överleva inne i mellanörat under pågående behandling med bakteriedödande medel, ett något skrämmande perspektiv. Som tur är har såväl människa som råtta utvecklat motvapen mot bakterier och är inte helt beroende av läkemedel. Efter en genomgången öroninflammation eller upprepade vaccinationer med avdödade bakterier, är råttans bägge öron skyddade mot en ny infektion. Kroppen har bildat antikroppar riktade mot den infektionsorsakande bakterien och slemhinnan i mellanörat har ändrat utseende. Tyvärr gäller skyddet endast om det är samma stam som ger den nya infektionen. Det finns emellertid ett undantag: En utläkt öroninflammation orsakad av kapslade H.influenzae eller pneumokocker tycks kunna förmedla ett åtföljande skydd i mellanörat mot för kroppens försvar helt okända okapslade H.influenzae-stammar. Hur detta går till är oklart, men det verkar inte att ha med antikroppar att göra. Antikroppar spelar dock roll vid vaccinering med ACT-HIB®, ett kommersiellt tillgängligt vaccin mot kapslade H.influenzae-infektioner. Hos råttan gav detta vaccin höga antikroppsnivåer och ett gott skydd mot öroninflammationer orsakade av kapslade H.influenzae-stammar. Med hjälp av en tarmbakterie som intagits via munnen. kunde skyddet ökas ytterligare. Detta inger ett visst hopp om att man i framtiden ska kunna vaccinera mot öroninflammationer eller på annat sätt stimulera öronslemhinnan till en allmänt högre försvarsberedskap, men det är en bra bit kvar att vandra.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.