Formation of Block Copolymer and Surfactant Vesicles

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish En amfifil molekyl innebär en molekyl som består av två delar, en som är hydrofil (“vattenälskande”) och en som är hydrofob (“vattenhatande”). Ofta består den amfifila molekylen av en ”vattenälskande” huvudgrupp och en ”vattenhatande” svans och kallas för surfaktant. Detta beteende ger amfifila molekyler speciella egenskaper. En av de viktigaste egenskaperna är att de kan självaggregera i ett lösningsmedel (oftast vatten) och därigenom bilda olika strukturer och aggregat. När Strukturerna bildas i vatten minimeras den hydrofoba delens kontakt med vattnet medan när strukturen bildas i ett hydrofobt lösningsmedel (olja), minimeras den hydrofila delens kontakt med oljan. En sorts aggregat som kan bildas är vesiklar, vilka är vad som studerats i den här avhandlingen. Vesiklar kan beskrivas som nanometerstora sfärer som är fyllda med lösningsmedel (oftast vatten). Dessa är sedan fördelade i lösningsmedlet. En anledning till att man studerar vesiklar är att i många biologiska processer som t.ex. transport av komponenter över cellmembran (cell väggen) ingår vesikeln som en viktig del. Vesiklar används som så kallade modell system för att kunna studera en mängd olika fysiologiska mekanismer. Vesiklar kan också användas för att distribuera läkemedel i kroppen. Vesiklarna fylls då med läkemedlet som ska fördelas. Stabiliteten och permeabiliteten hos vesikeln påverkar sedan hur snabbt kroppen kan ta upp läkemedlet. Hur och varför vesiklar bildas, och vad som bestämmer egenskaper som storlek, stabilitet och permeabilitet är därför viktig kunskap för utveckling av vesikelbaserade läkemedelsformuleringar. I detta arbete har vesiklar som bildas genom att temperaturen höjs studerats. En modell för hur bildandet går till och vilka faktorer som kan påverka storleken och stabiliteten har undersökts med hjälp av ett flertal experimentella mätmetoder. Två olika amfifiler har används för att undersöka vesikelbildningen, en amfifil polymer och en surfaktant (se ovan). En Polymer är en lång kedjemolkyl som kan innehålla många atomer och flera hydrofoba och hydrofila delar. När vesiklarna bildades av polymeren så ökade antalet vesiklar med ökad temperatur, till skillnad från när vesiklarna bildades av surfaktanten då resultatet var att storleken beror på hur snabbt temperaturen ändras. En snabb höjning av temperaturen resulterade i små vesiklar medan när temperaturen höjdes långsamt bildades stora vesiklar.