Individual Metering and Charging of Heat and Hot Water in Multi-Apartment Buildings

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Europaparlamentet vill minska primärenergianvändningen samt minska beroendet av energiimport till unionen (EU Direktiv 2012/27/EU). Ett hjälpmedel för att uppnå detta mål kan vara användandet av individuell mätning och debitering (IMD) av värme och varmvatten i flerbostadshus. IMD innebär att boende i flerbostadshus endast ska betala för deras egen konsumtion, vilket ska ge dem ekonomiska incitament till ett energibesparande beteende. Den 30 april 2014 utfärdades lagen om energimätning i byggnader (SFS 2014:267) som en implementering av EU Direktiv 2012/27/EU. Lagen syftar till att energikostnader ska kunna fördelas efter faktisk energianvändning genom energimätning i enskilda lägenheter. Idag används IMD endast i några få procent av de svenska flerbostadshusen. Syftet med denna avhandling är att analysera tillämpbarheten med IMD av värme och varmvatten i flerbostadshus ur ett svenskt perspektiv. Forskningsprocessen startade med en litteraturstudie med efterföljande intervjuer av hyresgäster, fastighetsägare och styrelsemedlemmar i bostadsrättsföreningar. Därefter fortsatte processen genom utveckling av modeller för att undersöka potentiella brister med mätmetoderna för IMD. Individuell mätning av värme kan ske med olika metoder. Mätning av den tillförda värmen i respektive lägenhet är en metod vars mest signifikanta brist är värmetransporter mellan angränsande lägenheter. Individuell mätning av inomhustemperaturen är en annan mätmetod vars mest signifikanta brist är den stora variationen av internvärmeproduktion mellan olika hushåll. Individuell mätning av varmvatten sker vanligen genom mätning av dess volym och inte dess temperatur, vilket kan anses vara en brist i metoden. Tillämpbarheten med IMD av värme och varmvatten påverkas idag av bristande kostnadseffektivitet och betydande brister med mätmetoderna. Det mest förekommande incitamentet för fastighetsägare som använder IMD av värme och varmvatten är att spara energi och miljön, men samtidigt är bristande kostnadseffektivitet det mest betydande incitamentet för fastighetsägare att inte 8 installera IMD varken för värme eller för varmvatten. De flesta boende är positiva till grundtanken med IMD vilken är att endast betala för den egna konsumtionen, men de boendes uppfattning påverkas negativt av bristerna med mätmetoderna. Vissa av bristerna med mätmetoderna är extra tydliga i energieffektiva byggnader och i kombination med dålig lönsamhet rekommenderas där inte IMD av värme. Däremot kan IMD av varmvatten på grund av sin besparingspotential vara ett användbart verktyg för att uppnå Europeiska Unionens mål med nära-nollenergibyggnader, men det bör övervägas att inte bara mäta varmvattnets volym utan även dess temperatur. Avhandlingens bidrag är att den ger en mer nyanserad bild av IMD genom att belysa även andra aspekter än bara möjligheterna till energibesparing och reduktion av koldioxidutsläpp.