Folkmusikalisk utbildning, förbildning och inbillning En studie över tradering och lärande av svensk spelmansmusik under 1900- och 2000-talen, samt dess ideologier

Sammanfattning: Den svenska folkmusiken har alltsedan den ”upptäcktes” av akademiker under början av 1800-talet varit behäftad med ett tankegods som genom historien nyttjats för sina syften av såväl höger- som vänsterorienterade politiska rörelser. Då detta av många forskare i flertalet studier redan redovisats, är denna musikpedagogiska avhandlings främsta syfte att undersöka huruvida ideologier med rötter i tysk nyromantik och svensk nygöticism rönt inflytande på hur lärande och tradering över tid gestaltats.Studien, som är en sammanläggningsavhandling bestående av fyra artiklar och en historisk studie, har berört synen på lärande i den tidiga spelmansrörelsen under 1920-talet, folkmusikutbildning i nutid på Framnäs folkhögskola, samt lärande och tradering i ett spelmanslag. Metoderna som använts i de olika artiklarna har beroende på respektive undersöknings syfte varit av både kvantitativ och kvalitativ art. De teorier som använts har i huvudsak varit Bourdieus fältteori och Ricœurs Mimesisteori; Liedmanns begreppspar Manifesta och Latenta ideologier, samt Lave & Wengers teorier om situerat lärande och praxisgemenskap.I resultaten har det framkommit att spelmännen under 1920-talet i flera avseenden anammade ett under 1800-talet framarbetat tankegods som uppmuntrade ett autodidakt och gehörsbaserat lärande, samt en förändrad syn på repertoar som premierade äldre låttyper som polska och vallåt, framför nyare låtar som schottis och polka. Det framkommer även i studien att en betydande del av synen på folkmusikens tradering lever än idag såväl inom det institutionaliserade som icke-institutionella folkmusikfältet.