"En empirisk vetenskap om duet": om Alfred Schutz bidrag till sociologin

Sammanfattning: Denna avhandling behandlar Alfred Schutz (1899-1959) sociologiska ansats, tidigt av honom själv benämnd som en empirisk vetenskap om duet, med fokus på den teori han utarbetade i syfte att förstärka den förstående sociologin. Baserat på metodologiska resonemang om möjligheten att nå en vetenskaplig kunskap om den meningskontext den andre, duet, handlar utifrån fördjupade Schutz den förstående sociologins teoretiska utgångspunkter i Edmund Husserls fenomenologi. Schutz insats inom sociologisk teori har inspirerat till efterföljare, vilka endera har försökt integrera viktiga moment både från den förstående sociologin och en funktionalistiskt anlagd sociologi i sina teoretiska ansatser, eller valt en språklig interaktion som utgångspunkt. Avhandlingen uppmärksammar Schutz bidrag till sociologin både vad gäller egna skrifter och inflytandet på efterföljarna, exemplifierat av Peter Berger & Thomas Luckman, Harold Garfinkel, samt Jürgen Habermas. Syftet är att analysera vilka förtjänster och brister Schutz sociologiska ansats har samt att sätta denna och efterföljarnas ansatser i relation till sociologins metodologiska grunder. Avhandlingen behandlar främst två vetenskapsteoretiska problemställningar som är relaterade till läsningen av Schutz sociologiska ansats samt efterföljarnas ansatser. Den första problemställningen berör förhållandet mellan den teoretiska fördjupning Schutz företar, genom en fenomenologisk analys av vardagslivets verklighet, och den förstående sociologins grunder. Den andra problemställningen berör relationen mellan Schutz och hans efterföljares ansatser och sociologins metodologiska grunder. Avhandlingen är uppdelad i tre delar, där del I behandlar Schutz liv och sociologiska ansats. Del II består av en analys av Schutz bidrag till sociologin och inflytande, med fokus på hans verksamhet inom sociologisk teori. Del III behandlar frågeställningar om sociologisk teori och sociologins metodologiska grunder.