Överdosens antropologi : en kontextuell studie

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Överdosens antropologi behandlar narkotikaöverdosens sociala konsekvenser. Eva-Malin Antoniusson har studerat hur olika aktörer i vård- och institutionsmiljöer förhåller sig till överdoser. Forskningen bygger på fältundersökningar i Sverige, USA och Nederländerna. I avhandlingen återges intervjuer med narkomaner som överlevt överdoser eller varit med när andra överdoserat, samt med professionella hjälpare, såsom ambulanspersonal och behandlare. Den bild som framträder är både ljus och mörk. Den berättar om svek och uppgivenhet, men också om hänsynstagande och solidaritet. Avhandlingens disposition följer i stora drag brukarens väg genom en överdos. Analysen, som utgår från det empiriska materialet, utvecklas successivt. Kapitel 2 och 3 kan ses som utgångspunkten för avhandlingen, de utgör ramverket. Kapitel 4 behandlar överdosen som företeelse – dess symptom, orsaker och omgivningens reaktioner. Kapitel 5 avser att belysa den hjälp som ges till personer som drabbas av överdoser. Såväl brukare som professionella hjälpare berättar om sina olika tillvägagångssätt. Kapitel 6 börjar med en redogörelse för vilka omedelbara reaktioner som kan uppkomma strax efter uppvaknandet. Därefter ges en beskrivning av vilka konsekvenser överdosen kan få för den enskilda individen i ett senare skede. Slutligen diskuteras andra brukares förhållningssätt till det inträffade. Kapitel 7 berör vad som händer om brukaren inte överlever överdosen. Här diskuteras öppenhet när det gäller dödsorsaken, stigma och skuldfrågan. Det avslutande åttonde kapitlet är en vidareutveckling av tidigare kapitel; här analyseras överdosens betydelse och Eva-Malin Antoniusson lägger fram sina slutsatser om överdosens identitetsskapande funktion. I droganvändarnas sociala fält kan överdosen fungera som en symbolisk passageritual genom vilken brukaren får en ny social status. Eftersom överdoseringen vanligtvis är oplanerad, blir dess innebörd tydlig först i efterhand. Företeelsen skulle kunna definieras som retrospektiv ritualisering.