Assessments of well-being in caring of patients undergoing surgery for gastrointestinal cancer. Studies of nutrition, activities of daily living and health related quality of life

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Att bedöma välbefinnande hos patienter med mag/tarmcancer Avhandlingen handlar om undernäring, beroende/oberoende i det dagliga livet och uppfattningar om hälsorelaterad livskvalitet hos patienter som opereras pga cancer i mag/tarmkanalen. Enligt journaldokumentation hos 45 patienter som opererades 1985-89, för cancer i bukspottkörteln, hade patienterna ett försämrat näringstillstånd och var påverkade av bl a smärta pga sjukdomstillståndet. Anteckningarna i journalerna var dock ofullständiga på flera punkter. Vi bedömde det därför som viktigt att studera om användandet av systematiska bedömningsinstrument kunde ge en mera komplett bild av patienters tillstånd. Dessutom ville vi undersöka om vi kunde finna något samband mellan undernäring och komplikationer efter operation. Eftersom vi inte fann något svenskt bedömningsinstrument för näringstillstånd valde vi att översätta och pröva ett kanadensiskt instrument som kallas SGA ('Subjective Global Assessment of nutritional status'). Vi fann det användbart och använde det för 90 patienter (medelålder 70 år) som opererades 1992-94 för cancer i tjocktarmen. Dessutom använde vi fyra andra bedömningsinstrument; ett för funktionstatus - ADL-trappan, ett för hälsorelaterad livskvalitet - EORTC QLQ-C30, ett för näringsintag - kostregistrering på sjukhus, samt ett eget utarbetat formulär för kompletterande uppgifter. Vi fann att patienterna som opererades för tjocktarmscancer var mindre påverkade näringsmässigt före operationen än patienterna med bukspottkörtelcancer. Trots det hade 1/3 av patienterna med tarmcancer minskat sitt näringsintag och minskat i vikt före operationen, även om dessa patienter inte kunde klassificeras som direkt undernärda. Vi fann inga samband mellan de 8 patienter som klassificerades som misstänkt undernärda och de 34 patienter som hade komplikationer efter operationen. Däremot fann vi samband mellan komplikationer och cancersjukdomens svårighetsgrad samt med operationstidens längd. Dessa faktorer finns också påvisade i tidigare studier såsom riskfaktorer. För övrigt fann vi det anmärkningsvärt att patienterna utsattes för halvsvält under sjukhusvistelsen efter operationen. Här finns mycket att göra, genom att t ex servera energi- och proteinrik kost i stället för så kallad normalkost/allmän kost, samt servera energi- och proteinrika drycker och mellanmål, och att kontinuerligt följa upp patienternas näringsintag. Genom att införa sådana vårdrutiner är det möjligt att patienternas återhämtning efter en canceroperation skulle kunna påskyndas och förbättras. Vad gällde patienternas funktionella förmåga, så var 70 % helt oberoende i det dagliga livet före operationen, emedan 57 % var helt oberoende vid uppföljningen efter 5-8 månader (median 6.7 månader). Det funktionella beroende som utvecklats bestod främst av behov av hjälp med att handla, städa och/eller att laga mat. Samtidigt rapporterade patienterna att de förbättrats känslomässigt efter operationen jämfört med hur de kände sig före operationen. Såväl aptit som det allmänna välbefinnandet hade förbättrats, emedan den ekomiska livssituationen hade försämrats. Intressant att notera var att symptomet 'trötthet' kvarstod oförändrat hos 65 av de 90 patienterna. Just denna specifika trötthet, som på engelska kallas 'fatigue' är ett särskilt ämne för vidare forskning. De patienter som hade sin tumör i ändtarmen och som fick strålbehandling före operationen, angav att de hade kvarstående illamående, kräkningar och smärta i högre grad än övriga patienter. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att såväl cancersjukdomen i sig, som behandlingen, påverkar patienten och att det i vårdarbetet behövs systematiska bedömningsinstrument för att säkert kunna bedöma patientens symptom, och därmed följande behov av vård i samband med t ex kirurgi eller strålbehandling. Vi anser att de instrument som använts i den här studien är lovande och att de bör fortsätta att prövas för olika patientgrupper. En vidareutveckling pågår av såväl SGA som EORTC QLQ-C30 för att bättre passa till patienter med cancer, inklusive patienter med cancer i olika organ. Till sist vill vi framhålla att även med goda bedömningsinstrument till sin hjälp måste vårdgivarna kunna använda instrumenten och tolka resultaten. En god grundkunskap i t ex näringsfrågor, liksom en kontinuerlig fortbildning är nödvändig för all personal inom hälso- och sjukvårdssektorn, liksom utbildning av patienter och närstående krävs, för att gemensamt kunna tillgodose kraven på en kvalitativ god vård.