När kvinnor och män får barn. Ett psykologiskt och könsspecifikt betraktande av psykisk hälsa och ohälsa

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingens huvudsakliga syfte är att öka kunskapen om kvinnors och mäns psykiska hälsa och välbefinnande i samband med att de väntar eller just har fått ett barn, och detta utifrån aspekter som är relevanta för mödra- och barnhälsovårdens insatser: Kunskap - erhåller kvin-nor och män för dem adekvata kunskaper när de står inför att bli föräldrar för första gången? Stöd – behöver vissa föräldrar mer än andra professionellt stöd och vad för stöd är de i behov av? Kris – hur mänga kvinnor och män reagerar med krisreaktioner i behov av psykiatriska vårdinsatser? Psykoterapi och bearbetning – vilka är de huvudsakliga reaktionerna och psykiska svårigheterna när kvinnor och män önskar en psykoterapeutisk insats i samband med barnafödandet? Avslöjar psykoterapiberättelserna skillnader mellan kvinnorna och männen, demonstrerade dels som teman i psykoterapiberättelserna, dels i anknytningsmönster och i affektiva uttryck? De genomgående psykologiska teorierna är anknytningsteori, affektteori, hälsopsykologiska teorier med fokus på stress, sårbarhet och individuell copingförmåga, kli-nisk psykologi för att förstå och förklara avvikande beteenden, kristeori för att förstå psykiska reaktioner och behov definierade och uttalade av kvinnorna och männen själva. Grundläg-gande begrepp som genomsyrar avhandlingsarbetet är: ”reflective function”, RF; ”empower-ment”; ”positioning”; ”intersubjectivity”. Studie I- epistemologisk utgångspunkt: kvinnor och män är lika engagerade i att skaffa för dem relevant kunskap och förståelse när de skall bli föräldrar för första gången. Likheter hos hos kvinnor och män är: hur kvinnor och män påverkas psykiskt av barnafödande, praktiska arrangemang kring barnet och de första dagarna efter hemkomsten från förlossningskliniken, graviditeten i slutskedet och sökande efter förståelse och mening med det som sker. Skillnader mellan könen: kvinnornas frågor handlade till stor del om smärtan vid förlossningen, hur hon på bästa vis skall klara av förlossningen och amning. Männens frågor handlade om barnet och dess utveckling och skötsel, mannens roll vid förlossningen och som far, parets relation och föräldraskapet. Studie II – professionellt stöd: Femton procent av nyblivna föräldrar svarade på ett erbjudande om ett hembesök av den barnmorskan som man lärt känna under graviditeten. Dessa (pro-bandgruppen) skilde sig från en kontrollgrupp, som inte önskade hembesök genom att fler hade annat modersmål än svenska, fler kvinnor visade somatiska besvär och fler tenderade att lida av psykiska besvär. Dessutom fanns fler par som visade konflikter i parrelationen. Den semi-strukturerade intervjun vid hembesöket avslöjade behov av positiv bekräftelse; traumatiska upplevelser av förlossningen; osäkerhet i relationen till barnet; kvinnor som var trötta, ledsna och ängsliga och män som oroade sig för arbetslöshet, var sjuka och som kände sig hjälplösa inför kvinnans tillstånd; kriser i parrelationen: hotfullt beteende och otrohet från mannens sida; social isolering; sorg efter närståendes död. Studien visar en väg till individualiserad hälsovård i nyföddhetsperioden. Studie III – psykisk kris och incidens av akutbesök på psykiatrisk vårdenhet: ”incidens-gruppen” (kvinnor och män som väntade barn eller hade barn 0-17 månader) utgjorde 1,23% av alla akutbesök vid psykiatrisk vårdenhet och 1,1% av blivande och nyblivna föräldrar, beräknat på samtliga gravida och barn 0-17 månader inom det avgränsade området. Drygt hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen hade inte tidigare haft kontakt med psykiatrin. Fler kvinnor än män och fler med svenska som modersmål erbjöds psykotera-peutiska insatser. Fler män erbjöds farmakologisk behandling. Studie IV – psykoterapi: Korttidspsykoterapeutiska insatser studerades, psykoterapi med 6 kvinnor och 6 män i samband med barnafödandet. De percept-genetiska testen PORT och DMT användes för diagnostiska ändamål. Psykoterapiberättelserna analyserades utifrån genusperspektiv. Dominanta teman var för kvinnorna parrelationen och därnäst den egna identiteten. För männen var det först den egna identiteten därnäst parrelationen som domi-nerade. Samtliga visade ett osäkert anknytningsmönster, bekräftade av de percept-genetiska utlåtandena, 3 män och 3 kvinnor visade desorganiserat mönster. Anknytningsmönstren skilde sig åt mellan kvinnorna och männen: kvinnorna visade rollomkastande mönster i relationen till modern och ett invaderande mönster från båda föräldrarna. Männen uppvisade ett bindan-de mönster från moderns sida och en upplevelse av att vara negligerade som personer av båda föräldrarna, med en tydlig upplevelse av att inte vara sedda och bekräftade av fadern. Skam-förödmjukelse var den dominanta affekten i både kvinnornas och männens psykoterapier. Signifikant färre negativa affektuttryck visade sig i slutet av psykoterapiperioden och en ökande affektiv medvetenhet och uttrycksförmåga. En större förmåga ttill reflektiv funktion (RF) visavis de psykiska besvären och anknytningserfarenheterna var tydlig i slutskedet av psykoterapierna.