I det modernas landskap. Historisk orientering och kritiska berättelser om det moderna Sverige mellan 1960 och 1990

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med studien är att synliggöra ett konfliktfält med berättelser om det moderna Sverige som uttrycks av olika politiska grupper och att främja bearbetningen av tolkningskonflikten. Fyra politiska utmaningar mot den etablerade framgångsberättelsen om Sveriges utveckling från ett fattigt land till en modern välfärdsstat analyseras: 60-talsvänstern, den nya kvinnorörelsen på 1970-talet, alternativrörelsen och miljöpartiet i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet samt moderaternas liberala utmaning på 1980-talet. De två centrala frågorna är: Vilka berättelser om det moderna Sverige utformade de olika politiska grupperna? Vilka former av kritik mot det moderna Sverige gav grupperna uttryck för? De empiriska analyserna har även till syfte att belysa två mer allmänna frågor: Vad är en rimlig berättelse om det moderna Sverige? Hur bör berättelsers rimlighet diskuteras och bedömas? Källmaterialet består främst av politiska tidskrifter och i viss utsträckning av partiprogram och andra skrifter som är relaterade till de olika grupperna. I avhandlingen utvecklas ett perspektiv på historiska berättelser som är inspirerat av Jörn Rüsen och en metod för att analysera historiska berättelser. Berättelser ses som ett sätt att orientera praxis genom att tolka nutiden i ljuset av det förflutna för att kunna hantera framtiden. Med inspiration från Charles Taylor liknas orientering och att förstå den egna identiteten vid att känna till sin position i relation till viktiga platser i ett landskap av värden och att urskilja vilka mål som är eftersträvansvärda. En modernitetsberättelse ger en tolkning av ett visst samhälles väg från det förflutna, via nutiden till en möjlig eller trolig framtida utvecklingsriktning och uttrycker därigenom kritik, förhoppningar och farhågor. I den här studien utgörs de viktigaste målen och riktningarna i landskapet av idealen hos upplysningen, romantiken och de olika politiska ideologierna. Berättelserna som analyseras omfattar berättelser om det moderna Sverige som ett borgerligt, centralistiskt, auktoritärt och kapitalistiskt samhälle (nyvänstern), som ett monopol-kapitalistiskt, fascistiskt samhälle (marxist-leninisterna), som ett monopol-kapitalistiskt och patriarkalt samhälle (de marxistiska feministerna), som ett samhälle präglat av en teknologisk, rationalistisk och manlig kultur (kvinnokultursfeministerna), som ett konventionsbundet, teknokratiskt, tillväxtorienterat samhälle (alternativrörelsen), och som antingen ett liberalt och individualistiskt samhälle som hotas av kollektivism och totalitär socialism eller som ett redan kollektivistiskt, socialistiskt eller socialdemokratiskt och närmast totalitärt samhälle (moderaterna). Det mesta av modernitetskritiken riktades antingen mot bristen på demokrati i vid mening eller mot den överdrivna rationalismen. Andra dimensioner av kritiken mot det moderna Sverige var bristen på gemenskap, värme, äkthet, skönhet, meningsfulhet, ideologiskt engagemang och individuellt ansvarstagande. Kritik mot instrumentell rationalitet och objektifiering återfinns hos alla grupperna, riktad mot kapitalismen, socialismen, teknokratin eller patriarkatet. I slutkapitlet argumenteras för att bedömningen av berättelser omfattar frågor om hur ett visst samhälle och dess utvecklingsriktning ska bedömas, vilka problem och konflikter som är mest relevanta, rimligheten i de lösningar och framtida mål som föreslås och rimligheten i den självförståelse och relation till andra grupper som berättelsen ger uttryck för. Det argumenteras vidare för att mer allmängiltiga berättelser kan konstrueras genom reflektion över de ståndpunkter som enskilda berättelser bygger på och en successiv perspektivutvidgning. För att bidra till en historiskt välmotiverad, balanserad, rättvis och icke-diskriminerande praxis, bör både försvarare och kritiker av det moderna Sverige inkluderas i berättelsen och framtidsvisionerna ta hänsyn till tidigare kritik.